Klara Östlund

och jag vet inte hur.. men det får mig att känna mig så himla otillräcklig.
det är inte heller något jag kan säga. för det finns inget att göra åt det.
bara att fortsätta och kanske bli tråkig. förlåt redan i förväg. (för det är alltid jag som säger förlåt)


veckan blir nog skön och bra hoppas jag på. (all alone)
kom hit och mys lite.


nu är två födelsemärken borttagne också. det gick bra.





såhär många gånger har jag inte skrivit under en dag på länge. vad är det som har hänt?
ja vad är det som har hänt egentligen? jag börjar tänka för mycket som vanligt. tänka tillbaka på fina stunder från förra sommaren. och tänka på fina stunder från denna sommar, även om det inte hunnit bli så många än. tänker även på mindre fina stunder, vilket känns mindre bra såklart. men känslan jag har nu kan jag inte riktigt placera någonstans. det är svårt.
för att lösa det hela får det helt enkelt gå något steg tillbaka. precis som det brukar vara. jag ska inte försöka vara mer, utan bara som vanligt. vilket säkert är det bästa, och det lättaste. hur som helst så löser det sig alltid, om man nu ska försöka se det positivt.