it's different somehow

jag är så trött på detta. verkligen, trött.
och jag menar.. har jag inga hjärnceller att tänka med? eller ögon att se med? exakt vad är det som håller mig tillbaka? jag förstår inte.
ja så kommer slagen med jämna mellanrum, när jag minst anar.
(inatt var det i alla fall lite skönt att låta linda ta hand om klarabitarna)


kvällens fest osv var i alla fall trevlig. tur det.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback