tell me that you need me

okej. gamla blogginlägg dessa dagar är inte bra. men bara för att jag inte orkar plugga så sitter jag såklart och läser igenom en massa. läser och känner. men jag känner det gamla, och man ska egentligen känna det nya. det nya är det rätta, och det bästa. för mig. därför tänkte jag sluta läsa och istället skriva.


hm. igår var sista gången. antagligen har dom sagt. ja, jag tror också det. jag tror inte jag orkar gå tillbaka dit och se henne i ögonen utan att gå av på mitten. så, igår kväll var det svårt att sova. tillslut tog väl krafterna slut och jag somnade. men jag kan fortfarande inte förstå det. för det är inte verkligt, även om det är så verkligt som det kan bli. jag är glad över telefonsamtalet jag ringde i våras/somras, hur som helst.. sista gången. det är aldrig mer.

och ja, när alla känslor nu ändå ligger på ytan och är lätta att känna så måste jag ju erkänna. litelitelitelite. men jag orkar inte vänta längre. så nu skiter jag fullständigt i det och begraver det så gott det går. det går bra.

du kanske försvinner igen nu? nej det gör du inte.


jobb har jag i alla fall skaffat mig några dagar under lovet. blir bra. pengar är bra att ha. även om jobb är drygt och inte direkt kul. jag blir säkert sjukt smart av att sortera papper, right?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback