Klara Östlund

sitter på jobbet, vilket är allt annat än roligt. iofs så får jag nog pengar för att bara sitta här och göra ingenting, men ändå. jag jobbar så effektivt så att nu finns det inget kvar att göra.. haha, njae. men det finns faktiskt inget kvar att göra. väntar på att det ska bli lunch så att jag får lite mat. sen slutar jag vid halv tre idag, det är skönt. en positiv sak är att det finns en mchottie här. haha. det är inte illa. sjukt snygg, mums.

kanske blir fika med en annan snygging sen? man kan ju hoppas.

och grattis till anna & victor som nu har fått en till liten att ta hand om. :)

det har varit en konstig vecka hittills. vet knappt vad som hänt och var jag varit någonstans. vet inte varför.

det är någonting som stoppar mig. jag vet inte vad det är. vill bara ha bort det, och kunna tänka klart och känna fullt ut. samtidigt vet jag inte om jag vågar hitta en förklaring till det. är rädd att det ska vara samma som det alltid är. men jag tror inte det denna gång. fast det är klart.. har jag inte sagt det förut också?
nej. jag tror att jag måste lita mer på att det inte behöver vara så. inte vara rädd för vad det har varit förut. får jag inga fler chanser? jo det får jag. tack.

imorgon skulle blivit en bra dag med shopping och resturang. nu blir det shopping i falun med far & bror.
"vi måste ju ha något att göra och inte bara gå runt och vänta". för mig spelar det fan ingen roll.
men jag har i alla fall min låt. med oth inspiration. non beliver. det är tröstande på något sätt. yes.

mh, ibland blir man besviken. men det gör inget. jag är van. och väntar mig inget längre.

okej. gamla blogginlägg dessa dagar är inte bra. men bara för att jag inte orkar plugga så sitter jag såklart och läser igenom en massa. läser och känner. men jag känner det gamla, och man ska egentligen känna det nya. det nya är det rätta, och det bästa. för mig. därför tänkte jag sluta läsa och istället skriva.


hm. igår var sista gången. antagligen har dom sagt. ja, jag tror också det. jag tror inte jag orkar gå tillbaka dit och se henne i ögonen utan att gå av på mitten. så, igår kväll var det svårt att sova. tillslut tog väl krafterna slut och jag somnade. men jag kan fortfarande inte förstå det. för det är inte verkligt, även om det är så verkligt som det kan bli. jag är glad över telefonsamtalet jag ringde i våras/somras, hur som helst.. sista gången. det är aldrig mer.

och ja, när alla känslor nu ändå ligger på ytan och är lätta att känna så måste jag ju erkänna. litelitelitelite. men jag orkar inte vänta längre. så nu skiter jag fullständigt i det och begraver det så gott det går. det går bra.

du kanske försvinner igen nu? nej det gör du inte.


jobb har jag i alla fall skaffat mig några dagar under lovet. blir bra. pengar är bra att ha. även om jobb är drygt och inte direkt kul. jag blir säkert sjukt smart av att sortera papper, right?

vissa personer kommer alltid betyda något. men bara för det behöver inte andra personer kunna betyda mycket mer. man får dela lite. det är så livet är. en enda person kan inte betyda allt. men väldigt mycket.

men avslut är bra. jag är glad att det slutade så som det gjorde. bra, inte dåligt.

igår blev jag glad. för jag hade börjat tvivla. börjat tro att det skulle bli precis som förut igen. förhoppningsvis inte.


andra avslut är lite sämre. avslut som närmar sig mer och mer för varje dag. det kommer bli tomt, och mitt liv kommer återgå till att vara ett helvete på hemmaplan. fast antagligen värre.

ja hur som helt blir det en jobbig vecka, och sen komemr lovet :)

det är synd. är väl det jag kan säga. men samtidigt ska man inte övertänka allt. så som jag gör jämt.

snart är det greys. till det blir det kakdeg och popcorn. massa onyttigt. men äh. jag kan bli tjock.

shoppingdag 27e. yey.

jag saknar folk, och vi borde träffas snart. ja.

det är en slags tyst kamp. du har alltid övertaget, och du vinner alltid. allt mitt förbrukade tar du och har som något fint. det är inte fint längre. det har blivit förstört, och det kan aldrig bli fint igen. vissa saker ska man bara låta vara.

myskvällen igår var trevlig. såklart ska det alltid hända saker när man ser på skräckfilm. speciellt i lindas hus också. ja men absolut. daniel är min nya sebastian. ajdå.

blev inget kakbak igår. så tog det idag. dom blev goda. fast smeten var godast. mums.

nu är jag hemma själv. har tagit ett bad och sitter nu och myser i en stor skjorta. ser på one tree hill lite emellanåt också. borde väl äta något, men orkar inte laga mat.

trots min dröm inatt så är det bara; jaha? jag vill inte mer, och orkar inte. så nu skiter jag i allt som varit underbart och skulle kunnat vara ännu mer. det finns inte, det är kommer inte finnas och det fanns säkert inte heller. på riktigt nu, jag lovar. så trött på att gå i samma gamla spår. lång tid är för lång tid. så stopp, nu. slaget i magen var nog rätt bra.

ja tack för det. en vecka är inte så länge. men det känns ändå. en liten paus är bra, men kom tillbaka nu. det har sjunkit in nu, allt som sades. jag tror inte på något, men fortfarande.. kom tillbaka nu.


veckan har varit seg. imorgon blir det behövlig tjej/myskväll hos svedin. hoppas vissa slutar tönta också.

jag vet inte.. jag vet inte hur jag ska fortsätta. jag vet inte vad jag ska göra. jag vet vad jag borde göra, men jag vet inte hur. ni vet känslan man kan få när det känns som om alla ens inälvor och hjärtat bara drar ihop sig? liksom krampar i en enda stor klump. det hände mig. och nu vet jag inte hur jag ska fortsätta.
men kanske kanske.. kan detta börja fungera nu? eller så kommer det aldrig att göra det.

behöver en omstart. några dagars sjukdom kanske? vet inte.

sett på greys hela dagen. det är mer än bra.

det är så svårt svårt svårt. nej jag ångrar mig inte, men jag är tillbaka. ett litet tag bara. sen ska jag börja om igen. tankarna kom tillbaka tusen gånger mer än vad dom varit på senaste tiden. och hur mycket jag än vill så vet jag att det inte går. det får mig att vilja ännu mer. men det vet väl varenda människa att det är så det går till. tydligen.

hur som helst. var på sabinas fall igår. det var massor med bra. och ironiskt roligt. sevärt!

idag ska håret klippas. sådär kort igen. det är skönt med kort hår. hoppas det bli bra.
sen fest ikväll. hoppas det blir bra det också.

egentligen vet jag inte varför jag gör detta. jag vet ju att jag kommer ångra mig efteråt. eftersom att jag ska försöka ta reda på vad jag inte vet, så är detta sämst. nu kommer det förstöras. synd, men just nu oundvikligt.

skola snart, det är inte kul. råkade försova mig lite. så kommer väl 10 min för sent. ojojoj.
prov imorgon är inte heller kul. annat imorgon blir.. kul?

jag har något du vill ha, du har inget jag vill ha. men vad vill jag ha? det är en bra fråga. jag vet aldrig vad jag vill. ska försöka ta reda på det. jag lovar. kan bli lite svårt bara.

vad jag ska göra snart är att träna. och imorgon också. skönt faktiskt.

företagsekonomiprovet gick nog inte speciellt bra.. men det är sånt som händer.