like a walk in the rain
igår var dagen jag väntat på i ungefär ett halvår. Lars Winnerbäck i maserhallen. stod näst längst fram och var sjukt lycklig som vanligt under hans konserter. kanske inte bästa någonsin, men fortfarande brabrabra. kom änglar var lite jobbig att lyssna på, för det är ju texten. liksom texten men ja.
senare på kvällen täntke jag åka till mormors lägenhet och sova där. tog 12bussen dit. väl framme kom jag på att porten var låst och att jag inte hade någon nyckel att låsa upp den med. väldigt lyckat. det gick inga bussar tillbaka och det var kallt. slutade med att jag beställde en taxi som kom efter 30min. ja, jag var för lat och kall för att gå.
jag måste erkänna att det känns tomt. skönt men tomt.
och så är jag ensam kvar.
senare på kvällen täntke jag åka till mormors lägenhet och sova där. tog 12bussen dit. väl framme kom jag på att porten var låst och att jag inte hade någon nyckel att låsa upp den med. väldigt lyckat. det gick inga bussar tillbaka och det var kallt. slutade med att jag beställde en taxi som kom efter 30min. ja, jag var för lat och kall för att gå.
jag måste erkänna att det känns tomt. skönt men tomt.
och så är jag ensam kvar.
Kommentarer
Trackback