Klara Östlund

för några dagar sen ställde malin en fråga till mig.. hon frågade hur jag skulle vilja ha det. om jag ville lite, eller allt. då svarade jag att jag ville lite. vilket jag också vill för det mesta. nu undrar jag om det verkligen är det enda jag vill? jag kanske bara förnekar, för att det är så jävla mycket lättare på alla sätt. och jag orkar inte med att det skulle vara något mer. verkligen inte. för det är drygast i världen. egentligen spelar det ingen som helst roll vad jag vill förresten. eller så gör det det. beror på hur man ser det hela.


idag var det hur som helst bandsläpp till p&l. som jag längtar sjukt mycket till just nu. själva festivalen alltså. och sommaren över huvud taget. men sophie zelmani är bra. och det borde komma fler bra. jag tror fortfarande på marit bergman. skulle faktiskt inte vara helt fel. sen kan man ju drömma lite om lasse, och massa fler.


snart, då ska jag nog inte skriva ett brev. utan jag ska ta mod till mig, och prata. oj. när? innan juni. vilket mål. haha. helst mycket snarare. men hur fan ska jag klara av det? och hur ska allt ändra på sig? kan det fixas över huvud taget? jag lovar att mormor dör snart också. och då dör jag.

äh. kom igen nu. det var någon en gång som försökte lära mig att man ska tänka positivt..