Klara Östlund

ropa inte hej för tidigt nej.. fast lite hej ropar jag. ett viskande hej, som blir starkare. det är lite sorgligt på något sätt, konstigt nog. det borde inte vara det tycker jag.

nu är det snart dags för mina årliga, somriga nattpromenader. inte inatt dock. men snart. det är en tradition som jag tänker hålla i alla fall ett år till. blir väl kanske lite annat sällskap i år, men inget sällskap att klaga över direkt. bästa nisse har ju lovat att följa med en gång, så det är bara bra.

med winnerbäck kommer minnen och det är därför jag skriver sånhär skit här nu.  (:


pappa har köpt en motorcykel som han ska hämta på onsdag. tror inte han inser själv hur gubbig han faktiskt är. men det är väl hans misstag. han får väl ha sitt lilla roliga ett tag.
förhoppningsvis kommer badkaret i veckan också. då jävlar blir det mys kan jag lova.
mormor har tagit över mitt rum i en vecka, så det blir till att sova här inne nu. ja, hon är jättesjuk. därför är situationen som den är. och det kanske låter själviskt men jag kan inte sluta tänka på att om hon skulle dö i min säng eller så, så skulle jag aldrig kunna sova där igen. klart jag inte vill att hon ska dö över huvud taget. nej nu vill jag inte skriva mer om det. usch..