is it alright for me to feel this way?
om jag ska vara helt ärlig så förstår jag just nu inte vad det finns för mening med livet egentligen. åh så mörkt och patetiskt och emo det låter. men tänk själva då. vi går i skolan, endast för att sedan skaffa ett så bra jobb som möjligt, med så mycket lön som möjligt. utan pengar klarar man sig ju inte. sen ska man skaffa familj och hus och barn och orka med all skit. barn är bara dryga, dom flesta skiljer sig, och hus har man inte råd med om man inte har ett bra jobb med hög lön. seriöst, ser ni något bra i det?
ja men oj förlåt. jag glömde ju alla vackra, underbara och roliga stunder i livet. men är det verkligen värt det? en liten stund av lycka för ett liv i samma mönster. ah, visst, okej. det finns folk som lever utanför detta mönster och är lyckliga ändå. men jag känner på mig att jag inte orkar eller kan vara en sådan människa. och mönstret har jag fan ingen lust att leva i heller.. så vad finns det för alternativ?
ta dagen som den kommer istället för att tänka så mycket på framtiden, även fast det är allt man måste göra. just nu orkar jag inte tänka längre än en vecka framåt, för då orkar jag inte och blir överstressad. usch.
det som malin sa till mig idag är också sant; jag tror inte att det är något.
javisst har hon rätt. såklart att hon har. men jag vill så gärna att hon inte ska ha rätt. om det hade varit förut så hade jag vetat varför hon hade rätt också, men det vet jag inte nu. jag vet bara en sak. att jag bara har en sorts känslor om saker och ting nuförtiden. och det är ju inget farligt med det egentligen, faktiskt. (undrar om någon fattar det här egentligen..?)
skitsamma. jag orkar inte. nu vet jag massa om riksdagen och regeringen. nu jävlar. i'm so tired of you..
ÅÅÅH. HELVETES MOTTANKAR VAD JAG HATAR DOM.